Brev till himlen

Hej mamma

Jag skriver detta brev till dig eftersom jag känner att det finns mycket som jag inte hann säga dig innan du dog. Jag vill i större utsträckning försonas med din död och hoppas att detta brev är ett led i det arbetet.

Jag är väldigt glad och tacksam över att du är min mamma. Jag fick leva nära dig i 25 år och det är jag tacksam för. Jag tackar dig för att du fanns där för mig. Jag tackar dig för att du gav mig frihet under ansvar och för att du alltid litade på mig. Jag tackar dig för att du visade omsorg om mig, utan att lägga dig i mitt privatliv. Jag tackar dig för att du tydligt visade att jag var bra som jag var och inte försökte göra om mig. Jag tackar dig för att du genom att själv stå uppför dig själv och dina värderingar föregick med gott exempel. Jag tackar dig för att du visade mig att man ska följa sin egen kompass om vad som är rätt och fel, vilket gjorde att jag kunde säga nej och inte falla för grupptryck. Jag tackar dig för att du stod på min sida mot de lärare som hade synpunkter på mig. Jag tackar dig för att du lät mig göra många saker som du själv inte vågade.

Jag förlåter dig för att du var rädd för så mycket. Jag förlåter dig för att du hämmade mig på flera sätt. Jag förlåter dig för att du inte alltid förstod när jag behövde en knuff i ryggen för att våga. Jag förlåter dig för att du inte uppmuntrade mig att idrotta. Jag förlåter dig för att du dog när jag var i Thailand.

Jag ber om förlåtelse för att jag inte alltid visade min uppskattning mot dig. Jag ber om förlåtelse för att jag var irriterad på dig. Jag ber om förlåtelse för att jag tog dig för given. Jag ber om förlåtelse om jag inte visade tillräckligt deltagande när du var sjuk. Jag ber om förlåtelse för att jag inte hann hem från Thailand.

Jag ångrar att jag inte hann prata mer om djupa saker med dig innan du dog.

Jag önskar att jag är en lika bra mamma för min barn som du var för mig.

Med all min kärlek,

Din Fina

Vilka egenskaper erkänner du?

Det finns något som gör att många av oss inte visar hela vår palett av egenskaper. Vi är uppfostrade av vår omgivning att en ”riktig karl” inte ska visa några ”kvinnliga” egenskaper och att du inte är en ”riktig” kvinna om du har typiskt manliga egenskaper.

Några förmågor som brukar betraktas som manliga är att försörja, jaga, försvara, bygga, fokusera på resultat, att vara praktisk och konkret. Förmågor som vanligtvis anses vara kvinnliga är däremot att vara omhändertagande, att vårda, visa empati och känslor, föda och uppfostra barn. Jag tror de flesta människor skriver under på att alla dessa förmågor är positiva.

Jag är övertygad om att alla människor besitter både typiskt manliga och typiskt kvinnliga egenskaper och förmågor. Jag tror till och med att vi kan dela in alla våra förmågor i en Taijitu-symbol (du vet den svart-vita kinesiska symbolen för Yin och Yang i harmoni), där ena hälften representerar våra ”mjuka” sidor och andra hälften våra ”hårda”.

Vad skulle hända om vi vågade erkänna hela vår personlighet? Jag tror att vi skulle bli mindre ängsliga och osäkra, mer äkta och harmoniska. Hela människor helt enkelt. Vi skulle leva ut hela vår potential som de komplexa personer vi egentligen är.

Vem bestämmer ens vad som är manligt respektive kvinnligt? Och är det konstant över tiden?

Älskade regn

När det regnar njuter jag av att:

– sitta inne och läsa en bok utan att bli ifrågasatt

– slippa vattna mina trädgårdsland

– inte kunna klippa gräsmattan

– köpa nya gummistövlar

– slippa ”passa på” för att det är fint väder

Och så försöker jag låta bli att förbanna regnet.