Konsten att förlåta – för din egen skull

Förlåtelse är inte att inte utkräva ansvar. Förlåtelse är inte att släta över. Men motsatsen till förlåtelse är bitterhet och en eventuell hämndspiral som aldrig tar slut. Vinner du något på det?

Har du någon gång tänkt och känt ”det där kommer jag aldrig att förlåta”? Har den tanken varit förknippas med positiva känslor? Nej, troligtvis inte. Det kan kännas ”bra” på något sätt att känna ”Här drar jag min gräns. Jag tar ingen skit. Jag accepterar inte vad som helst”. Men vinner du på att känna så? Mår du bra av det?

Nordstedts stora svenska ordbok förklarar att ordet förlåtelse betyder att ”Upphöra att kräva gottgörelse för liden oförrätt”. Förlåta är att ge upp hoppet om en annorlunda eller bättre gårdag. Vår bibehållna bitterhet och oförmåga att förlåta skadar bara oss själva. Syftet med att förlåta är att frigöra dig själv. Du förlåter för din egen skull.

Att förlåta innebär absolut inte att du slutar att utkräva ansvar, att du slätar över, förringa eller rättfärdiga det som hänt. Du ger inte personen som skadat dig ditt OK. Din förlåtelse innebär att du kan släppa det som hänt och inte låta det fortsätta att skada dig. Den som mår sämst av din oförmåga att förlåta är säkerligen du själv.

5 steg för att förlåta:                                                                                                       

  1. Erkänn att du blivit sårad eller skadad. Formulera dina känslor och skriv ner dem.
  2. Vänta inte på ett Förlåt mig! från personen som gjort dig illa. Risken är att du kan få vänta för evigt. Personen kanske inte ens vet eller förstår att den gjort dig illa.
  3. Förlåt för din egen skull. Förlåt personen som gjort dig illa för att du själv ska kunna gå vidare och lämna oförrätten bakom dig. För att du ska bli fri och inte låta händelsen skada dig mer.
  4. Formulera ditt förlåt, gärna skriftligt, och uttala det högt för dig själv eller för en vän som kan lyssna utan att värdera, döma eller kritisera.
  5. Var försiktig med att framföra förlåtelsen till motparten. Om du känner ett behov av att deklarera din förlåtelse, tänk efter först. Vad är syftet med att uttrycka din förlåtelse till motparten? Kommer det att leda till något gott? Förvänta dig ingen ånger eller ”jag förlåter dig också”. Det finns en risk att personen känner sig angripen, säger emot dig eller tystar dig, vilket kan resultera i att du blir arg och besviken. Gör dig inte beroende av motparten! Kom ihåg att du inte behöver framföra ditt förlåt alls. Det är du som sätter punkt på egen hand.

Personer som har större benägenhet att förlåta kännetecknas av att de är mindre fientliga och depressiva, har lägre grad av självupptagenhet, starkare samarbetsvilja och större empati. Är du en av dem?

 

nomudnolotus

 

Do what you like – like what you do

Det har varit min devis i flera år nu. Följ ditt hjärta och gör det du vill – eller ändra på din inställning och gilla det du gör just nu, alltså acceptera och gör det bästa av din situation. Ändra på din situation eller ändra på din inställning. Självklart? Långt därifrån.

Jag har mött många människor genom åren som inte ha verkat gilla det de gjort. Som klagat och klagat och letat fel. Pratat som offer. Men inte har försökt att ändra sin situation utan fortsatt att leva på i sin situation som de inte gillat. Naturligtvis finns det orsaker till att en inte ändrar en situation som en är missnöjd med, men för mig ter det sig mycket självdestruktivt.

De möjliga orsakerna till klagande utan försök till förändring skulle kunna vara:

  1. Du är inte så missnöjd när allt kommer omkring, utan det är mest en jargong. Fortfarande destruktiv – både för dig själv och din omgivning.
  2. Du är djupt missnöjd mer ser inte vägen bort från din befintliga situation. Tragiskt.

Förstår du hur destruktivt det är för dig själv att gå och klaga hela dagarna, och att eventuellt vara kvar i en situation du inte gillar? Det är ditt liv som rinner iväg!

Det finns såklart riktigt dåliga situationer som en inte kan ändra på. Olyckor, sjukdomar och andra förluster som drabbar en och det går inte att ändra på den faktiska situationen hur mycket en än vill. Men det går alltid att göra något så att situationen blir lite drägligare eller så att en fortare tar sig ur situationen.

Är du missnöjd med din situation, ställ dig följande fråga Kan jag ändra min situation? Om du ser att du kan ändra din situation (försök att se möjligheter här!), ställ dig följdfrågan Är jag beredd att göra vad som krävs för att ändra min situation? Om det blir ja även här är du färdig att börja arbeta mot en förändring. Det kommer att kännas bättre så fort du har börjat din mentala resa till förändring! Om du inte är beredd att göra vad som krävs för att förändra sin situation – kom ihåg att den är självvald och gör det bästa av din situation just nu. Om du inte har möjlighet att ändra din situation behöver du försöka göra det bästa av din situation. Ta hjälp om du behöver. Repetera frågorna Kan jag ändra min situation? och Är jag beredd att göra vad som krävs för att ändra min situation? med jämna mellanrum. Prata med andra och ta hjälp!

Sedan ett antal år sedan bär jag dagligen mitt armband med orden LIKE WHAT YOU DO. Det är en daglig påminnelse om att uppskatta det jag gör och det jag har – eller ändra på min situation.

like what you do

Armbandet är specialtillverkat av Maria Brask på Shine by Maria (foto: Josefin Haraldsson)

Inte bättre förr

Jag har blivit publicerad igen!

Läs min gästkrönika i Härryda-Posten här:

http://www.harrydaposten.se/2017/05/battre-forr-glom-det/

IMG_0597

Är du säker på att du har rätt glasögon?

Under större delen av min barndom levde och andades jag Barbie. Jag hade många dockor, massor av kläder, skor, en garderob, ett fullt utrustat kök, sängar, solstolar, pool, häst och vagn och massor av andra saker som hörde till min Barbievärld. Jag kunde sitta i timmar med mina Barbiedockor och jag har ofta fått höra av min familj att jag inte var kontaktbar när jag var i min Barbiebubbla.

Många av mina Barbiesaker skapade jag själv. Jag sydde kläder. Jag gjorde byråer av tändsticksaskar. Av tablettaskar blev det portföljer. Kapsyler blev tallrikar och skålar. Hårsnoddar blev bikinitoppar. Av pappkartonger blev det möbler.

Jag fick höra hur påhittig jag var, men själv tyckte jag inte att det jag gjorde var någon bedrift. Det var ju bara så att jag ständigt gick runt med ”Barbie-tillbehörsglasögonen” på, d.v.s. allt jag såg utvärderades efter om det gick att använda till min Barbievärld. Eftersom jag var tränad i att leta Barbiegrejer var det ingen konst att hitta dem!

Tänk att det fungerar likadant med många andra saker i livet också. Sök och du skall finna. Du ser det du vill se. Om jag går runt i skogen och letar efter gula kantareller så hittar jag inga trattkantareller. De har en helt annan färg som min hjärna sållar bort i jakten på gula härliga kantareller.  Jag måste ta på mig trattkantarellglasögonen för att hitta dem. Har du någon gång försökt att leta efter flera olika sorters legobitar i en stor låda med blandat lego? Det är väldigt svårt. En måste fokusera på en sorts bit i taget för att vara lyckosam. Tänk vad bra hjärnan är: Vi kan lära den att leta efter något särskilt i vår omgivning (Barbiesaker) och vi kan be den att byta fokus och leta efter något annat för en stund (i legolådan eller i svampskogen).

Det bästa är att om vi vill och orkar så kan vi aktivt använda oss av denna funktion i hjärnan och välja hur vi vill se på vår omvärld. Hur ser du på din partner, dina barn, grannarna, ditt jobb? Vad mår du själv och din omgivning bäst av att du fokuserar på?

Om du letar riktigt noga kan du hitta något negativt i allt som sker. Visst är det fantastiskt vad våra hjärnor är kapabla till!

Självklart ska vi inte sluta att uppmärksamma missförhållanden, orättvisor och saker som kan förbättras. Men att aktivt leta efter fel och brister gör faktiskt ingen glad. Tvärtom. Så varje morgon när du går upp ur sängen –se till att du tar på rätt glasögon.

Glasögon

 

Foto: Josefin Haraldsson

Har du träffat någon slav?

Slaveriet (träldomen) avskaffades i Sverige 1337. Slaveri definieras som arbetsförhållanden vilka arbetstagaren inte kan påverka eller undvika (=fly). Det räcker alltså inte att man inte kan hitta ett annat jobb för att det ska räknas som slaveri.

I Sverige förslavas människor än i dag, men nu för tiden handlar det om sex och tiggeri.  Det finns inga exakta siffror som anger hur omfattande människohandeln är i Sverige. 2014 kom EU-kommissionen fram till att det fanns ca 30 000 offer för trafficking inom Europa, varav nästan 70 % var utsatta för sexuell exploatering.

Men det är inte dessa slavar som den här texten egentligen ska handla om. Den ska handla om alla självupplevda slavar. Och de finns överallt runt omkring oss. De är lätta att upptäcka bara man lärt sig att känna igen dem.

De i juridisk mening förslavade människorna i Sverige är, sett till totala invånarantalet, mycket få. Men de som upplever sig som slavar är många. Väldigt många.

 Hur resonerar en person som känner sig förslavad?

”Jag kan inte påverka”

”Ingen kan hjälpa mig”

”Det är ju inte som lyssnar på mig ändå ”

”Inte för att det spelar någon roll vad jag tycker, men…”

”Jag får väl vara kvar här tills jag går i pension”

”Det här är min lott i livet”

Känns attityden igen? Vi har alla hört säjningarna. Det du kanske inte tänkt på är att det du hör är uttalanden från en person som upplever sig som en slav.

En slav känner inte att hen kan påverka sin egen situation. Hen har gett upp och slutar att ta hjälp. Det är när en slutar be om hjälp som en blir hjälplös. Hjälp-lös = utan hjälp. Kan inte få hjälp.

En slav styr inte sitt eget liv. Känner sig utbytbar. Får stryk om en säger vad en tycker. Blir illojal och gör bara så mycket som krävs för att inte få stryk.

När en lärt sig känna igen dem ser en dem överallt.

Om förslavningen gått långt är det en del av identiteten. Jag är förtryckt.  Jag kanske t.o.m. slåss för mina rättigheter och möjligheter att påverka. Men om jag blir befriad från slaveriet, vem är jag då? Det är därför det är så svårt att befria människor från självpåtaget slaveri. Gör en det släpps de ut på okänd mark, ut ur sin trygghetszon.

Det finns olika grader av förslavning. Vissa människor känner maktlöshet i hela sin tillvaro. Andra, vilket är vanligare, är förslavade på jobbet. Den lägsta graden gäller specifika frågor, där jag tror de flesta av oss räknas in.  Tänk efter själv; finns det frågor eller relationer i ditt liv som du är missnöjd med, men där du har gett upp, slutat ta hjälp och resignerat? Då skulle jag säga att du är en slav i den frågan.

Formulerar man inte sin egen framtid får man slava på i sin egen historia.

IMG_2235

Foto: Josefin Haraldsson

Hitta pausen!

I vilka situationer reagerar du automatiskt?
Tänk på din irriterade kollega, din sambo, i trafiken, på väg till dagis, på föräldramötet, när telefonförsäljaren ringer…
Uppnår du det du vill med din reaktion? Troligtvis inte. Om det är så är jag den första att gratulera!

Har du någon gång tänkt ”Jag behöver göra på ett annat sätt”. Bra! Det betyder att du inte är galen. Inte helt i alla fall. Definitionen av galenskap är nämligen att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annat resultat. I alla fall enligt Einstein.

Den stora frågan är ju HUR man ändrar sin reaktion. Går det verkligen? Ja, vi är inte slavar under våra egna hjärnor. Det är vi som styr dem. Hur svårt det än kan verka.

En metod som kan användas är att hitta pausen.

När du utsätts för en situation som du normalt automatreagerar på, försök hejda dig och istället räkna 1…2…3…4…5. Under dessa 5 sekunder funderar du över vad du vill uppnå. Vilken reaktion väljer du? Tänk vad man kan tänka mycket på 5 sekunder!

Hitta pausen kan också användas i andra syften. När du pratar med andra – våga pausa ett ögonblick (eller flera)! Därmed ger du den du pratar med utrymme att faktiskt svara.

Så enkelt! Och så svårt.

 

Vore jätteintressant att höra era upplevelser av att testa detta!

IMG_2190

Foto: Josefin Haraldsson

Eller dö

”If you don’t like something, change it. If you can’t change it, change your attitude.”

(Maya Angelou)

Otherwise you will die. Slowly. From inside. Because of bitterhet.

Amen

like what you do

Foto: Josefin Haraldsson